Gisela alias Gaysela

livet går vidare och börjar leka lite igen
möblerna är flyttade och jag har "eget"
förhoppningsvis tror jag inte bara att jag blivit starkare, fysiskt - psykiskt
jag känner mig glad i många lägen
jag känner mig glad på kvällen
morgonen är alltid lite jobbig - jag är sårbar då

fling fling - och jag ler stort
jag ogillar flatvärlden - det är lite mycket ibland! väldigt mycket

men det finns ju saker som gör det ljusare, det är trevligt, minst sagt

klart jag inte är opepp.

Nu bor jag i staden full med kultur.

På tisdag börjar plugget.
Insatsgruppbefäl i Augusti. Spänning!

Livet börjar om igen.
Krasch och uppgång, krasch och uppgång brothers!

Benen går att stå på och jag tål om det blåser upp till storm.
bang bang.

24 november

Vi är ett virus i en statistik, en sensation utan publik.
Vi är ett tåg utan nån räls, som åker liksom hur som helst.

När man funderar över meningen med livet och allt trams runt i kring kommer man aldrig fram till något mer än att det finns en faktisk mening och att det är värt att leva.
Idag när jag funderade kom jag fram till samma sak, men jag kom fram till mer än så.
Mitt liv är fyllt av oförståeliga bakslag och overkliga framsteg, overklig lycka.
Jag har en tanke om min mening, att jag är menad att vara något slags komplex.
Det är spännande att ena stunden förså sig själv fullt ut men i andra sekunden inte veta vart man befinner sig.
Jag kan vakna på morgonen och undra vart jag befinner mig, vem jag egentligen är och hur jag blivit jag. Under dagen kommer jag på allt och kan besvara mina frågor, lär mig lite nytt och mår hysat bra framåt kvällen och känner mig relativt på det klara. Men vad händer sen? Vad händer när denna visa bara spelas om och om igen och tycks aldrig riktigt få ro?.
Jag spelar alltid samma låtar. Jag älskar repeat. Är det för att det hjälper mig att komma ihåg?
Det är som att jag inte riktigt kan lita på att jag vet något förens det är framför mig igen.

Jag tror att jag känner mig själv och jag vet mycket om mig själv, jag vet att jag vet.
Ändå finns detta diffusa ruffs av okoncentration som gör mig aningen galen.
Jag befinner mig inte alltid där jag vill helt enkelt.
Vad gör man åt saken?
Vad Är meningen med livet?
Svaret är enkelt och ack så relativt. Sluta sök så noga.

du och jag är i ett annat slag.
du och jag är i ett undantag.

18 oktober

Den där abstrakta känslan kommer varje morgon,
ostyrbar, ohållbar-blir aldrig klar och jag rullar ur sängen och faller tafatt ner på dammråttsmattan bara för att Jag inte orkar Gå ur sängen idag.

Det extremt kalla vattnet sipprar in i mina porer men det blir varmare, det blir mer bekvämt, inte sant? Vrid kranen kvinna! Här finns då ingen automatik. ingen akrobatik heller för den delen.
Många skulle kalla det för ångest, prestation, prestations-ångest, ångest-prestation. Jag kallar kroppen motstridig och sinnet kallas lödder och ibland kan man tvåla in motstridigheten riktigt ordentligt så att löddret faktiskt skapas och förenar sig en aning, det tillståndet är ganska härligt må jag säga.
Ren med horn och trots detta visar spegelbilden inget annat än röda fläckar. Man blir ju som allergisk mot omvärlden tänker jag ibland. Idag blir jag dock lite väl allergisk mot mig själv och vrider mig av klåda.
Jag brukade anse min reflektion relativ och ganska hållbar.

Klia, Klia lite till och hela ansiktet kommer snart vara täckt. Hela fejjan är prickig korv.
Fan vad jag är snygg när jag avvisar folks blickar med hjälp av mina andra lysande färger, älskar er glada kluttar, pasteller, propeller.
Grip tag och befäst känslorna men håll också efter-lämna inget halvdant, ok?

Fingarna trånar sig över annan kropp och jag glömmer. Jag Gömmer mig under täcket och njuter en stund.

Jag Drömmer om att botas och inser att drömmen kanske är det konkreta och att denna morgon bara är ett dis, en motpol, en tolkning.

15 oktober

Nu är jag tillbaka efter en tripp till Irland!
Fantastiskt land må jag säga med enormt trevliga människor överallt. (=
God öl också för den delen!

Fruktansvärt abstrakt och snurrig summering av resan:

Dag 1.

Flyg från Arlanda till Dublin, bussresa till Ballsbridge (vilket är ett av de rikaste områdena med säkerhetspoliser vandrandes runt överallt.. scary.)
där vi mötte upp fantastiska Eoghan! Gick hem till Eoghan och installerade oss.
Efter detta bar det iväg in till stadens gator och torg för en liten tur med åskådning, mat och club/pub. Vi åt gott och gick vidare till en irländsk pub med livemusik, fancy och sjukt bra! Sedan bar det av till "gay-street" för en tur av Irländsk hbt-liv. Systeryster Hanna som var min reskamrat var sin första gång på gay-club! (=
Gay-klubbarna i Dublin visade sig spela extremt hög musik vilket inte var så trevligt så vi vände i dörren på en av dem och gick vidare till den mer sofistikerade klubben där jag fann det rätt trevligt. Det finns väldigt många hbt-isar i Dublin må jag säga så gaydaren piper stup i ett.

Dag 2.

Efter en söt-sliskig frukost bar vi oss av till Kildare/Carlow där Eoghans föräldrar bor. Systemet med biljetter på tunnelbana, spårvagn och pendeltåg där var inte samma så vid varje byte köptes nya biljetter, dock inte allt för dyrt. Väl framme i Carlow blir vi hämtade av Eoghans söta och halvgalna mamma som skrattar och tjoar! sikket välkomnande vi fick, underbara människor!
Biltur ut på landet till deras urgulliga enorma hus där vi fått ett alldeles eget rum! (med världens tjockaste täcken... skojjar inte, det var som att sova under en bäddmadrass!) Innan middagen stod på bordet så tog vi ett tur ner till floden med deras två hundar Max och Wags som var helcharmiga. Maten var utsökt och dessert serverades också (de serverar endast desserts vid besök och speciella dagar, hedrande!) Bortskämda blev vi!
God natts sömn och helskön dag.

Dag 3.

Härlig men fortfarande söt-sliskig frukost stod på bordet när vi vaknade och en supermysig morgon blev det! Efter frukost bar vi oss av med Eoghans pappa Dennis, Eoghan, Hanna, hundarna och jag i bilen ca 1 timmes resa mot bergen för vandring!
Landskapet var fantastiskt grönt och väl framme vid bergen drog vi på oss vandrarkläder och började gå upp mot toppen. 3 timmar tog det upp och utsikten var magisk! Verkligen värd mödan och smärtan i benen! Kände mig extremt otränad.. måste göras något åt..
1 och en halv timme tog det neråt och vi var lyckliga när vi tillslut var framme vid bilen och kunde åka hemmåt. Väl hemma igen stod maten på bordet, härligt. (något som är lite speciellt är att de lägger upp maten åt en så man själv inte får bestämma hur mkt man vill ha, verkligen fint men ja.. kan bli lite mycket.. de försöker även göda en ganska flitigt då frågan om man vill ha mer kommer upp ständigt.) Gott var det i alla fall och dessert fick vi återigen, hemmagjord cheesecake med jordgubbar!
Efter maten fick vi skjuts av Dennis till Dublin (dock gick bilen sönder så vi fick vända och byta bil..)

Dag 4.

Vaknade i hyfsad tid för att ta oss ner mot stan och shoppinggatorna, Eoghan åkte till skolan tidigt men mötte sedan upp oss utanför det äldsta Cafét i stan Bewley´s där jag och Hanna åt en fantastiskt god frukost!
Allt möjligt inhandlades och mycket nöjda var vi när vi tog oss hemmåt igen. På kvällen tog vi tåget till utkanten av stan och havet för att vandra ut på Piren och se Dublin nattetid med alla ljus, vacker var det! (=

Dag 5.

Återigen uppdragen av storasyrran Hanna innan 10 för en sväng till stan och vandring på Historiska Museet, mycket intressant fanns där att se, verkligen värt!
tillbaka till huset igen för lunch och träffa Eoghan en stund. Efter lunchen tog vi oss ner mot staden igen för ännu mer shopping! Kvällen avslutades på Restaurang "hairy lemon" mitt i stan med god mat Lax-sallad för mig och Fish and chips för Hanna och givetvis drack jag Guinness vilket var genomgående hela resan! inte tokigt alls.
Lugn kväll och mysig blev det. Jag och Eoghan tog en sväng till hans granne som var dyngrak och försökte få med oss ut... spännande med galna irländare. (=

Dag 6.

Hemresa.
Planet skakade så mycket att jag grät... turbulens - fuck you.
Tåg till Uppsala och sova hos Hanna, packa om grejjerna för resa till Malmö.
Nu sitter jag på tåget till Malmö.
Ikväll skola och underbara bruden min! (= som jag har längtat!

Solong Ireland - I´ll be back!

Detta med att ta sig tid att blogga är inte så lätt när man är sprallig. men ja.. jag kände att det var på tiden nu.

Varit i Stockholm i några dagar nu på mööte möte möte med RFSL ungdom prylar och ja må säga att det varit helt underbart trevligt med alla dessa möten även om ordet möte i sig kanske inte klingar super alltid =)
Idag kom jag äntligen tillbaka till Malmö.
Hur som helst så kom A och mötte mig på stationen.. fiint. sedan gick vi och köpte hårspray till fröken sprayskalle och deo till mig (deo för att jag tappade bort min hos bulle.. bulle, har du sett den så kan du ju.. slänga den. eller så.) Sen åt vi sushi vilket inte egentligen är något nytt som vi gör tillsammans och snart kan man bara börja anta vad vi äter varje dag.. gott var det iaf, som alltid! Sen åkte vi hem för att sova.
A fick stressa iväg till skolan och jag cyklade bort till mitt. Teckenspråk är verkligen sjukt givande och trots min enorma trötthet så hängde jag verkligen med idag och lärde mig massor! det är så fint! stormtrivs.

Nu sitter jag hemma hos A och har förberett Pasta Primavera till mig henne och Carin (=

Pasta Primavera (på mitt vis):
Tagliatelle pasta
Soltorkade tomater (klippa dem går bäst. Ibland tar jag vanliga tomater, också gott!)
Färsk basilika
Vitlök (gärna hackad och inte pressad)
Mozarella
Olivolja (funkar att ta "spadet" till de soltorkade tomaterna.. eller ja, det blir godast!)

I detta matlagningsmys för mig själv har ja knäckt en folköl och lyssnar på nostalgiskt musik.
Väntan på att de ska komma är mysigt, härlig och skön. ska bli så trevligt!
Tända ljus vore en idé.

Senare ikväll blir det Utopin vid möllan. Queer 90tal. spännande!

solong mozarellafreak

5 september

vaknade denna morgon i denna underbara hotellsäng.. kan man sova skönare? jag vet faktiskt inte.
tog mig upp i hyfsad tid (med lite pepp från emelie) och åt en underbar hotellfrukost!
denna dagen började med "lära känna lekar" mellan FS och kansli vilket var sjukt trevligt. ritade av varandra utan att titta vilket ledde till en hel del roliga bilder som nu sitter på väggen på kansliet.
resten av dagen har gått åt till att spåna på vad vi skall göra 2010 inom rfsl ungdom, vilket alltid är så otroligt spännande då så sjukt mycket förslag kommer upp! lyssna på detta - en queerdansfestival! who knows? nu gäller det att utkristalisera best of the best och se vad som är relevant att satsa på. man blir så galet pepp av dessa möten, dessa underbara människor. och nog för att vi är grymma tillsammans professionellt så skrattar vi och har roligt hela tiden, det är vad jag älskar med denna organisation.
vi planerar en pinjata i Göran Hägglund shape som det skall komma ut antingen bajs eller godis. Göran Hägglund - fylld av bajs eller Göran Hägglund - "äntligen kommer det något bra ut ur honom!"
Fantastiska idéer som sagt.. haha.

kärlekskrank är bara förnamnet, väntan känns oändlig men fan va fint det är.
vi rockar, du och jag (=

solong pinjata!