Gisela alias Gaysela

18 oktober

Den där abstrakta känslan kommer varje morgon,
ostyrbar, ohållbar-blir aldrig klar och jag rullar ur sängen och faller tafatt ner på dammråttsmattan bara för att Jag inte orkar Gå ur sängen idag.

Det extremt kalla vattnet sipprar in i mina porer men det blir varmare, det blir mer bekvämt, inte sant? Vrid kranen kvinna! Här finns då ingen automatik. ingen akrobatik heller för den delen.
Många skulle kalla det för ångest, prestation, prestations-ångest, ångest-prestation. Jag kallar kroppen motstridig och sinnet kallas lödder och ibland kan man tvåla in motstridigheten riktigt ordentligt så att löddret faktiskt skapas och förenar sig en aning, det tillståndet är ganska härligt må jag säga.
Ren med horn och trots detta visar spegelbilden inget annat än röda fläckar. Man blir ju som allergisk mot omvärlden tänker jag ibland. Idag blir jag dock lite väl allergisk mot mig själv och vrider mig av klåda.
Jag brukade anse min reflektion relativ och ganska hållbar.

Klia, Klia lite till och hela ansiktet kommer snart vara täckt. Hela fejjan är prickig korv.
Fan vad jag är snygg när jag avvisar folks blickar med hjälp av mina andra lysande färger, älskar er glada kluttar, pasteller, propeller.
Grip tag och befäst känslorna men håll också efter-lämna inget halvdant, ok?

Fingarna trånar sig över annan kropp och jag glömmer. Jag Gömmer mig under täcket och njuter en stund.

Jag Drömmer om att botas och inser att drömmen kanske är det konkreta och att denna morgon bara är ett dis, en motpol, en tolkning.