Gisela alias Gaysela

Jag sitter här som jag brukar, iförd endast underkläder. Det är sådan frihet.
Jag har i alla fall varit duktig att dra ned persiennerna så att grannarna inte skall få kika in och skåda min nakna överkropp. Jag brukar inte alltid bry mig så mycket om dessa grannar och hurvida de kanske ser in i min lägenhet eller inte. Men ja, man kanske bör ha lite överseende med pensionärerna snett emot, de ser väldigt bra in.. så ja, jag skyler mig när ja kommer ihåg. men varför egentligen? varför ska man dölja sin kropp så jävla noga? jag börjar lära mig att trivas med den. Du bidrar till detta. Även om jag numera skrattar åt att jag fått tillbaka min kula på magen och att jag ibland äter en cheesebrugare (vilket aldrig i princip hänt tidigare) så är det rätt shysst. (=

Jag ser in i lägenheterna mitt emot. En dag var detta ganska roligt då en vän upptäcker att grannen försökt att dra för sin gardin för att dölja sitt porrtittande. Han hade totalt misslyckats för vi såg precis vad som hände på den enorma platt-tvn. Önskar att detta hade dokumenterats och postats till honom lite snyggt med kommentaren "I see you.." haha. mycket kul.

Idag har jag uträttat lite småsysslor i alla fall. Varit hos Vice Värden för fastigheten och berättat att ja ska sälja och ställt lite frågor om min vägg som har en förmåga att flytta på sig så att det blir sprickor i väggen.. mycket irrterande. Jag ska ta tag i att diska och städa undan innan jag lägger mig också så jag har detta gjort.

åh. min underbara jess vad jag saknar dig. saknar ditt asgarv, att du blir helt vansinnig ibland.. att ligga bredvid dig i soffan och bara vara.. jag kan bara vara med dig.. för du får mig att känna mig trygg, får mig att släppa dendär stressen, jag tror att magkatarren håller på att ge sig och jag tror att jag har dig att tacka för detta. Men det är svårt att ställa om.. svårt att inse att man plötsligt i livet får ett sådant ljus. Man kan säga att ljuset bländar mig.. det liksom gör lite ont att inse att det är så fint. Men jag inser, jag inser att du verkligen finns och att detta är så sjukt underbart.
Jag njuter just nu av livet, jag tänker nu i denna sekund lämna det som varit och bara leva, bara ta vara på att jag mår så bra, sluta tänka på att det inte kan vara så. Jag lämnar det nu, nu.

Bara drygt en vecka kvar nu tills jag försvinner från staden Linköping och jag kommer inte bo här mer, det är en lättnad men jag börjar också inse att visst kan även denna stad ha sin charm ibland.
Lite saker som är värt att nämna om linkan ur positiv synvinkel.

*Sommarvärmen
*Öl och vin på 55an, vid stångån och i trädgårdsföreningen
*Vännerna
*Upplevelsen av en ny stad
*Grilla vid stångån
*Att gå hem mitt i natten och sjunga som galningar
*Lägga pärlplattor en halv natt, sätta upp dem och nästa dag se dem och personer som går förbis reaktioner.
*Den korta tiden med bandet. Nero Davola säger jag bara.
*Min underbara lägenhet (förrutom köket.. som inte är ett riktigt kök)
*Min underbara granne Johans och mina film/vin/laga mat kvällar.
*Björkö (skolan) som har sin charm.

Jag tror att mycket har varit bra även om jag haft svårt att inse det tidigare.
Men det är bara att lämna med flaggan i topp. Jag har lärt mig mycket, fått stå ut med mycket både bra och dåliga erfarenheter. Men allt som allt får jag väl ge ett tack till denna stad.

solong.