bastubad och konsten att inte kunna sova.

00:26 Edit This 1 Comment »
Nu har jag jobbat min första dag efter dessa 3 veckors "ledighet" (som inte alls var lediga..). Jag inser hur pass isolerad man egentligen känner sig efter man har levt i storstaden en längre period. Jag inser också hur sinnesrubbad man kan bli av att inom sig ha en frustration. det gnager så otroligt.. jag vill bara vara, kunna slappna av..
..men nej här sitter jag i Holken och blickar ut över den bäcksvarta natten, kanske att det går en björn utanför fönstret om jag har tur.
Malin berättade att hon igår hade suttit och tittat på den enda asfalterade vägen i byn i 2 timmar.. för att liksom se vad som försegår.. om kanske samma tant kan gå förbi med samma hund 10 gånger? det kan vara möjligt! Eller om byns moppekillar kanske kan överväga att nicka ett hej? nja.. detta är nog osannolikt, sannolikt däremot är att de kommer åka förbi ca 20 gånger på 2 timmar utan att säga hej.

Jaja. efter jobb så lagade jag mat, mycket kreativ matlagning som vanligt. Snabbmakaroner, tonfisk, mozarella och cocktailtomater (väldigt jag.. men ja, icke så avancerat) Det är faktiskt så att jag nog gått upp 3 kilo på min "ledighet".. vilket är farcinerande, kanske ska ut och springa lite? jag är dock lite rädd för björnen...
Efter mat; bastubad hos familjen De Frumerie (som visserligen inte var hemma).
Massa bad i fågelsjön och sedan två omgångar Settlers (= detta späds ut med whiskey-cola och två folköl.. fint.

Och som titeln redan avslöjat.. nu återstår sömnen.. och konsten att inte kunna sova känner jag oftast inte till men som det ser ut nu så säger min kropp:
Gisela, var orolig.. var rädd.. var ledsen.. tillochmed "ha ont i magen och få mensverk nu!"
Jag vill bara somna in.. vakna till en ny dag, känna mig glad? känna att jag vill vara här.

Just nu är saknad bara åt helvete jobbigt.
att verkligen behöva någon... det är så svårt. visste inte att man kunde känna så.
Men jag kan erkänna att jag just nu är så svag att jag verkligen behöver någon som hjälper mig upp en liten bit.. jag kan klättra resten själv bara jag får en liten putt i baken och någon som tror på mig.

okej. nu har jag andats lite. puh
kasta skit på bloggen är i alla fall ett sätt att kanske bli trött.. kunna sova.

solong fågelsång.

1 kommentarer:

Anonymous said...

Tack for intiresnuyu iformatsiyu